Bad sunday.

Då var fjärde helgen i rad avklarad och jag ser fram emot att vara ledig nästa helg.
Då blir det glöggkväll hos Therese och Stefan! ;) Tommi kom med den idén på jobbet idag och vi tyckte det lät bra ;)
Men först har vi fem vardagar framför oss.
Jag måste försöka gå långpromenad varje dag den här veckan, känner mig väldigt lat.
Men jag skyller på noll energi och november det blir lättast så.

I morrn blir det jobb 7.30-13.00 och sen blir det ett besök hos Therese och långpromenad med hennes Zac.
Det får gärna bli måndag nu för söndagkvällar är bland det värsta som finns.

Ska höra efter om min osociale pojkvän kanske vill mysa en stund annars får jag väl gå och lägga mig tidigt idag.


Fortsatt trevlig kväll!

Not up for it.

Nu har jag precis hört Torgny Melins sjunga "Poison" i Dansbandskampen och jag fick en skrattattack! Stackarna, de kan ju inte engelska så det blev ett fiasko! :)

Dansbandskampen en lördagskväll ja det är livet det! :)
Kan inte påstå att jag får ut något av att festa på helgerna längre. Den största anledningen till att man drack förut var ju faktiskt att man som singel inte ville sitta ensam hemma när alla andra singelkompisar va ute på äventyr.
Man ville inte bli påmind om att man va ensam..
Nu finner jag inte en enda anledning till att gå ut i Filipstad och festa. För det första finns det inga roliga uteställen och jag har helt enkelt tröttnat. Det som betyder mest i livet har jag redan på hemmaplan, världens bästa fästman och världens bästa hund! Vännerna kan jag träffa i nyktert tillstånd!
När jag tänker tillbaks på den tiden jag festade varje helg så var det inte alltid man kände för det men man gjorde det ändå för man var rädd att man skulle missa nåt. Men vad kan man möjligen missa i en liten stad som Filipstad? Här får man ändå reda på allt dagen efter för att alla känner alla.
En sväng till Kd och nöjesfabriken skulle jag dock inte säga nej till, det är en helt annan sak!
Ja det va nog det jag ville få fram med kvällens inlägg! ;)





Jag saknar Färjestads glansdagar, jag saknar den riktigt bra hockeyn och jag saknar hjärtat som fanns i laget. Hjärtat försvann med spelarna som lämnade laget efter förra säsongen och jag skäms nästan för att säga det men det är inte lika kul längre..
"FÖRR" när man va på matcherna då kände man igen varenda spelare och man visste att Micke Johansson hade nr 85 på ryggen och att Jörgen Jönsson hade nr 21 och man visste att Peter Nordström hade nr 19, ja ni förstår säkert poängen.. Idag har jag inte den blekaste aning om nånting som gäller laget känns det som..
Nu är jag ist den personen som frågar pappa eller cissi vem som har det och det numret..
Jag tror inte att det bara är min gnista som har gått o gömt sig, jag tror också att lagets gnista har gjort desamma. Nu vet jag att de vann dagens match men enligt min far va första perioden precis lika dålig som de tråkiga förlustmatcherna de nyligen spelat.
Ge mig min gnista tillbaks och fyll mig med ett leende när jag tänker på hockey för just nu är det becksvart!

Kalla mig gärna medgångssupporter, jag skulle inte bry mig. Så här känns det för tillfället óch jag om nån hoppas på att mitt hjärta ska börja klappa hårdare än det för tillfället gör för det laget som varit en så stor del av hela mitt liv!. Vårt Fbk.


Julpynt.

Ja då har man gjort det tråkigaste man kan göra varje månad då, betalat räkningar. Hur jag ska överleva december är ju den största frågan. Tur att man får MASSA kärlek iaf ;)

Idag ska jag fortsätta att julpynta. Vi va så duktiga igår så vi bytte gardiner i sovrummet och i vardagsrummet och vi pyntade lite. Idag ska jag ge mig på köket har jag bestämt.
Jag börjar jobba klockan 16 och det är så skönt att få saker gjort innan, då får man ingen ångest som är väldigt lätt hänt att man får om man ligger i soffan hela dagen tills det är dags att bege sig mot jobbet.
Idag ska det fixas ordentligt här hemma och jag ska börja NU!

Sovtajm.

Ville nog bara säga godnatt...









Ibland önskar jag att det fanns ett facit som visade hur man ska bete sig i vissa situationer.
Ungefär lika lätt som det va att kolla upp de rätta svaren i matteboken när man hade kört fast.
Men livet funkar inte så.



Ewelyn jag saknar dej.

.....<<<<<.....>>>>>.....

Kissemjauen har hittat hem tack vare FB. I´m gonna miss you!
Skulle lätt kunna vänja mig vid en liten fyrbent till här hemma..
Idag har farmor och jag städat i pappas kök. Jisses va duktiga vi har varit! Nu kanske han äntligen kan få tummen ur att sätta in det nya köket. Såg ett ljus i pappas ögon när diskmaskinen kom på plats hehe :)

När vi va klara med köket åkte Miika och jag hem till kära Persberg och hämtade badkläder och drog till simhallen. Ett snabbt stopp på 14 minuter i solariet först bara :) Det va jättehärligt att simma. Jag vet inte hur många längder det blev men klockan höll jag koll på och den visade att jag hade simmat i 40 minuter när jag var klar. Skönt!

I morgon förmiddag ska jag fika med bäste Björn sen blir det nog till bolaget en sväng, måste ju fylla på förrådet tills på lördag :) FREDAG. Det innebär IDOL och jag längtar som vanligt. Ska kolla hos Björn i morrn har vi planerat. Trevligt trevligt! :) Nu ska jag nog försöka sova... Fast först mysa! ;)




Kissemjau.

 
Igår frågade jag min hund om han skulle kunna tänka sig en kattkompis. Jag tror han svarade ja. Men hur som helst.. Vid 18 tiden idag satt en liten blöt kattunge utanför vårt hus o skrek. Hon hade inget halsband på sig och hon såg mager ut. Ja vad gör man i ett sånt läge när hjärtat blöder för en annan varelse?
Miika och Mirka tog in henne i lägenheten och Puffe undrade nog vad fasen som höll på att hända.
"Hade morsan verkligen menat allvar när hon frågade om vi skulle skaffa katt?" Hon morrade och fräste och va livrädd för min fyrbente vän. Miika åkte iväg på en biltur med sin mor och syster och jag ringde ner mamma och Bg för lite support. Jag tror de flög ner till mig när jag hade berättat att en liten katt satt i mitt fönster och skrek.

Jag begav mig ut på promenad i grannskapet för att knacka dörr. Ingen saknade en katt... Bara att gå hem igen. Vi torkade kissen och sen begav hon sig mot Puffes matskål. Mums! :) Fick ta mig en tur in till staden igen för att hämta en kattlåda och lite kattmat hos Björn. Väl hemma hade vi huset fullt av gäster som kollade in den nya bebisen. Nu har det gått några timmar sen vi hittade henne och hon är mätt och rund och hon morrar inte längre när hon ser hunden men hon håller ett visst avstånd. Hon är kelig och har världens mjukaste päls! Hon är så himla söt. Måste även tillägga att hon kissar i kattlådan :) Om det är nån som känner igen den här sötnöten så kan ni väl höra av er. Men om ingen hör av sig så är det helt okej, hon får hemskt gärna stanna! :)
Jag säger som Bengt-Göran. Kan du inte önska dig en säck med pengar nästa gång? :) Jo då, ska göra det innan jag somnar ikväll! Puss hej!

Love!


8 Månader.

Japp. Tiden går så fort! Det finns ingen som du Miika och jag är såå glad att jag träffade dej. Jag älskar dej mer och mer för varje dag som går. Jag är hopplöst förälskad!

Städ.

Städdag på schemat! En långpromenad ska också klämmas in. Om svärmor är frisk ikväll blir det även kör. Hade tänkt börja sjunga igen! Just ja städa va det...

Don´t take it away.

Intressant och bra hockey idag trots förlust. Alltid surt o förlora men man kan inte klaga på att de inte försökte.
Riktigt bra tryck men mindre bra avslut och rejäl otur. Det kan nog sammanfatta kvällens match.


En positiv överraskning väntade mig när jag kom hem. Jag hoppas verkligen på det här!



Nu får det bli Inglorious Basterds och godispåsen!




Delar av mitt förra liv.

Sitter o kollar på Efter Tio och Malou intervjuar Magnus Carlsson och jag måste bara visa en bild på vår vän från Wales, de är så lika!






Igår kväll va vi iväg på Hockey. Färjestad besegrade Modo med 4-1. Efter första perioden ledde Modo med 0-1 och jag plus förmodligen resten av åskådarna i hallen började undra vad fan det va som hände.
Men grabbarna vände och tog hem segern och vi kunde åka hem med ett leende på läpparna.
Höll också på att bli påbackad på parkeringen. En del ska fasen inte ha körkort!
Hennes hörsel verkade det också va fel på med tanke på att hon inte hörde mig när jag la mig på tutan första gången. Andra gången föll poletten ner och då var hon mm ifrån mig! Jag kunde inte backa för att det gick folk bakom mig så vad skulle jag göra... Ja ja, tur att inget hände!

Det mest chockerande som hände under kvällen var att jag sprang på Morgan och Jörgen.
Morgan är mitt mors ex och Jörgen är eller iaf var min bror. 
Kände att någon tittade på mig men det tog ändå en stund att fatta vem det verkligen var!
Jörgen och jag har inte setts på jättelänge, vi snackar många år nu så det kanske inte var så konstigt att jag inte reagerade först...
Det var iaf jättekul att ses och jag hoppas att vi kan hålla kontakten iaf på FB. Mer än så begär jag inte...
För många år har gått...
Men jag är tacksam för att jag fick se honom igen, det värmde mitt hjärta!


Blev faktiskt några bilder tagna under kvällen så Varsågoda!















LLA

H-O-C-K-E-Y Hockey!




En väldigt stolt OCH kort Caroline bredvid en lång Mackan!

Trött.

Jag har jobbat 39 timmar på 4 dagar så idag är jag trött.
M är i skolan och jag ska sätta mig i soffan med en bok hade jag tänkt. Puffe sover i korgen efter vår morgonpromenad så jag kan med gott samvete ta mig en liten stund för  mig själv.


Pratade med min farmor förut och hon berättade för mig att hon läser min blogg! :)
Tycker det är ganska coolt ;) Men den största anledningen till att hon läser den är nog säkert den att jag är hemskt dålig på att höra av mig och för det ber jag om ursäkt. När jag kommer hem från jobbet är jag trörr trött trött och allt jag vill är att lägga mig. Jag får verkligen ta mig själv i kragen för att gå ut på promenad. Det är vad hösten gör med mig och jag hoppas att farmor och alla andra kan ha överseende med det. Men sen är det ju inte bara jag som har en telefon :)




Jag skänker en tanke till min far som fortfarande är sjuk. Bli frisk nu så vi kan ses!
Saknar dej och älskar dej.






Jobb.

Gröten är uppäten, jag är färdigsminkad, hyresvärden är i gång o kollar om han kan lösa problemet utan att blanda in en rörmokare, Puffe har gjort sin morgonpink, Jag har gjort min lunch och packat ner den.
Ja, det låter som att jag är redo för ett 12 timmarspass. Jobbet nästa!

Shaloom!


Rabhi.

Nu tycker jag nästan synd om snubben för att jag skrev som jag skrev haha!
Men men han får säkert ett skivkontrakt ändå så jag säger lycka till i framtiden!


Nu One Tree Hill.

Stopp i avloppet en fredagkväll.

Ja det kan väl inte bli värre än så just idag. Vi som hade planerat en riktig mysfredag!
Kycklinggrytan stod på spisen och kokade och jag hoppade in i duschen. Sen va det helt plötsligt vatten på hela badrumsgolvet, suck pust och stön!
Nu har iaf vattnet sjunkit ner så mycket att det gick att skura golvet men resten får hyresvärden fixa i morrn bitti.
Det är vid sånna här tilfällen man uppskattar sin lägenhet, hade vi bott i hus kunde det ha blivit dyrt för oss..


Nu ska jag kolla vem som åker ut ur idol. Jag hoppas att Rabhi har gjort sitt sista framträdande men med tanke på att han har ett utseende som en kalsongmodell så röstar flickorna säkert fram honom till nästa fredag också. Går den snubben o vinner idol ska jag bojkotta nästa säsong och säsongen efter det.
Trodde detta va en musiktävling men ibland undrar jag om det inte är en catwalk jag tittar på.
Nej tacka vet jag Erik, den killen kan sjunga!

Puss hej!

Memories.

Nu känner jag verkligen för att plugga! Mer än vad jag gjorde igår så jag får ta tag i detta snarast.

Pratar med Matte på msn just nu, (vi gick på folkhögskolan i Molkom tillsammans och har hållit kontakten sen dess) och jag frågade honom om det finns en möjlighet att göra om allt? Börja där igen och uppleva samma gemenskap som man gjorde då. Där var det ingen som kollade snett för att man kanske inte hade den modernaste väskan eller de nyaste jeansen på modet. Där var alla olika och det var det som formade gemenskapen. Alla var olika men vi var alla där av samma anledning. VI HADE BESTÄMT OSS. Vi var redo att plugga. På min fråga svarade Matte att jag är färdig med det stället. Han menar att folket som gick där då inte finns kvar och att det förmodligen inte skulle bli samma sak. Men jag har ändå en bra känsla som säger att det finns en stor möjlighet att få nya urbra klasskamrater. Det kanske inte skulle bli samma sak men ändå.
Fast å andra sidan. Vem skulle tjafsa med mig i korridoren om inte Matte och vem skulle hänga på om inte jag? :)
Bara så där som vi kunde :) Vi fick med oss något gott därifrån. Både bra och ibland lite mindre bra händelser och upplevelser men det var där vi lärde oss att om vi bara kämpar så kommer vi framåt. Saknar alla från den tiden och jag önskar ibland att det fanns ett sätt att ändra på en del saker som man gjorde helt fel, sånna saker man skulle göra helt annorlunda idag.
Men jag har väl förmodligen blivit lite mer vuxen sen den tiden.
Jag vet att man inte ska hänga sig allt för fast i gamla minnen men om minnena är bra och då fick dej att må bra ja då är det en svårare nöt att knäcka.



Nu ska jag ta mig ett vinglas till och bara njuta av att det är fredag kväll.












Funderingar.

Jag vill plugga men vet inte vad jag vill bli "när jag blir stor". Taskigt läge? Oh ja.
Funderar ändå på att börja läsa ett ämne i taget tills jag vet vad jag vill, då har jag ju ändå kommit en bit på vägen. Tror jag ska börja med svenska B på distans, på så sätt kan jag jobba och sen lägga upp pluggandet som det kommer. Jag vill göra något bra när jag inte jobbar, jag vill känna att jag är på väg åt rätt håll även om jag inte vet vilket håll jag ska åt riktigt än.
När Miika är klar med skolan kanske jag har kommit på vad jag vill, får han jobb ja då kan man ju faktiskt förflytta sig. Bara tankar för tillfället. Trivs där jag bor men jobben finns ju inte här tyvärr.
Om allt bara kunde falla på plats i mitt huvud, om mina tankar kunde få mig att förstå vad det är jag vill. Men de jävlas med mig, det har de alltid gjort.
Man måste börja nånstans och jag tror jag har bestämt mig för att det är dags att börja nu.




Jag såg dej igår. Du såg inte mig för du vet nog inte ens vad jag kör för bil. Men jag fick en stark känsla av att jag ville gå fram o ge dej en kram o säga "hej brorsan hur är läget?" Men sen vaknade jag upp ur mina drömmar o insåg att jag inte kan göra så längre. Du skulle nog bara kolla lite snett på mig o undra vilken planet jag lever på. Livet är inte alltid en dans på rosor, faktiskt inte ens i närheten i vissa sammanhang.


November är här. Det enda jag såg fram emot i November va konserten med Lars Winnerbäck som går av stapeln ikväll och den missar jag. Nu känns det bara grått o trist och ångesten den knackar mig på axeln i stort sett varje dag bara för att påminna mig om att den fortfarande finns vid min sida. Jag vill inte att du ska finnas i mitt liv.
När jag var liten gömde jag mig alltid under täcket när den närmade sig sen låg jag där tills det var över, idag skulle jag känna mig töntig om jag gjorde så. 
Idag gick jag ut i skogen med hunden när det kändes som värst. Vägen till att ta sig för med det man borde är lång när man känner så och det är oftast lättare att ligga kvar i soffan o låta det gå över. Men idag tog jag mig i kragen och gick ut i en timme med en ljudbok i öronen och när jag kom hem kändes det bättre. Efter två klev Miika in genom dörren och då kändes livet helt plötsligt underbart igen. Han är killen som får mig att må bra och jag älskar honom så otroligt mycket. 





Stockholmstrippen va trevlig och jag tänkte lägga ut de få bilder som togs.
Jag älskar min familj! <3




Finast.




Min söta svärmor.




Me.




SNYGGING <3





Nu blir det One Tree Hill.

 


RSS 2.0