A huge problem.
Nu är Puffe och jag nyss hemkomna från en morgonpromenad, vi har också hunnit med lite frukost.
Sen Puffe och jag blev attackerade av en stor svart hund så är jag så sjukligt nervös varje gång vi går utanför dörren. Det går bra så länge Miika följer med men varje gång jag ska försöka mig på en långpromenad själv med hunden så kommer farbror ångest o knackar på axeln. Jag går ut och ger mig fan på att jag ska klara hela rundan men är nervös som få och varje gång jag hör minsta lilla ljud så hoppar jag till. Jag kan inte ens räkna på fingrarna hur många gånger jag vänder mig om för att försäkra mig om att det jag hörde förmodligen bara va ett löv som föll från trädet. Det är tagiskt. Eftersom det bara blir värre har jag en känsla av att rädslorna är här för att stanna om jag inte gör något snarast. Men vad? Möta rädslorna som mamma säger, jag antar att det stämmer. Det finns vissa ställen jag inte vill gå förbi för jag vet vilka hundar som bor där osv. Varje gång de skäller blir jag så nervös att det värker i kroppen. Jag vill inte känna så, jag vill kunna gå överallt för jag älskar skogen och trivs där i vanliga fall. Jag gör min egen hund nervös på grund av min egna nervositet, det känns fel men jag kan inte hjälpa det. Jag tror att varje hund vi möter utgör ett hot, då är det inte så konstigt att Puffe tror det också.
Du måste släppa taget iaf litegrann sa min mamma häromdagen, jag vet att det är sant men jag vet bara inte hur jag ska lyckas. Jag måste slappna av...
Veckorna går fort när man har nåt att se fram emot. På fredag ska jag till en minst lika idoltokig tjej som jag själv är o kolla, nämligen Emma :) På lördag blir det först jobb mellan 12-18 sen spelkväll hos Sanna o Björn.
Mycket trevligt!. Kan inte sluta tänka på Stockholmsresan heller,det ska bli så grymt kul!.
Sambo och fästmö. Jag är lycklig!. Jag vore inte hel utan dig. Jag älskar dig mest av allt Miika!.
Världens vackraste kille!.
Sen Puffe och jag blev attackerade av en stor svart hund så är jag så sjukligt nervös varje gång vi går utanför dörren. Det går bra så länge Miika följer med men varje gång jag ska försöka mig på en långpromenad själv med hunden så kommer farbror ångest o knackar på axeln. Jag går ut och ger mig fan på att jag ska klara hela rundan men är nervös som få och varje gång jag hör minsta lilla ljud så hoppar jag till. Jag kan inte ens räkna på fingrarna hur många gånger jag vänder mig om för att försäkra mig om att det jag hörde förmodligen bara va ett löv som föll från trädet. Det är tagiskt. Eftersom det bara blir värre har jag en känsla av att rädslorna är här för att stanna om jag inte gör något snarast. Men vad? Möta rädslorna som mamma säger, jag antar att det stämmer. Det finns vissa ställen jag inte vill gå förbi för jag vet vilka hundar som bor där osv. Varje gång de skäller blir jag så nervös att det värker i kroppen. Jag vill inte känna så, jag vill kunna gå överallt för jag älskar skogen och trivs där i vanliga fall. Jag gör min egen hund nervös på grund av min egna nervositet, det känns fel men jag kan inte hjälpa det. Jag tror att varje hund vi möter utgör ett hot, då är det inte så konstigt att Puffe tror det också.
Du måste släppa taget iaf litegrann sa min mamma häromdagen, jag vet att det är sant men jag vet bara inte hur jag ska lyckas. Jag måste slappna av...
Veckorna går fort när man har nåt att se fram emot. På fredag ska jag till en minst lika idoltokig tjej som jag själv är o kolla, nämligen Emma :) På lördag blir det först jobb mellan 12-18 sen spelkväll hos Sanna o Björn.
Mycket trevligt!. Kan inte sluta tänka på Stockholmsresan heller,det ska bli så grymt kul!.
Sambo och fästmö. Jag är lycklig!. Jag vore inte hel utan dig. Jag älskar dig mest av allt Miika!.
Världens vackraste kille!.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Du kanske skulle göra upp med någon som har hund,, någon som du känner och litar på, men som din hund inte känner och bestämma att ni övar lite: ni möts någonstans och låtsas om att ni inte känner varandra och så kanske det hjälper dig att få lite tillit tillbaka och även Puffen... Eller nåt sånt kanske...
Stockholm blir kul!! Jag längtar också!! :)
Kram
Postat av: Emma
Idol besatt
Postat av: Anonym
Vi får ta en långpromenad i hop med cilla. Puffe verkar ju gilla henne:)
Emma: Du om nån vet hur det är, jag kommer ihåg förra idolsäsongen det va du och alla tonårsflickor som va besatta av johan palm, haha :)
Postat av: Sanna
Ja det får vi göra :)
Trackback
