Not up for it.
Nu har jag precis hört Torgny Melins sjunga "Poison" i Dansbandskampen och jag fick en skrattattack! Stackarna, de kan ju inte engelska så det blev ett fiasko! :)
Dansbandskampen en lördagskväll ja det är livet det! :)
Kan inte påstå att jag får ut något av att festa på helgerna längre. Den största anledningen till att man drack förut var ju faktiskt att man som singel inte ville sitta ensam hemma när alla andra singelkompisar va ute på äventyr.
Man ville inte bli påmind om att man va ensam..
Nu finner jag inte en enda anledning till att gå ut i Filipstad och festa. För det första finns det inga roliga uteställen och jag har helt enkelt tröttnat. Det som betyder mest i livet har jag redan på hemmaplan, världens bästa fästman och världens bästa hund! Vännerna kan jag träffa i nyktert tillstånd!
När jag tänker tillbaks på den tiden jag festade varje helg så var det inte alltid man kände för det men man gjorde det ändå för man var rädd att man skulle missa nåt. Men vad kan man möjligen missa i en liten stad som Filipstad? Här får man ändå reda på allt dagen efter för att alla känner alla.
En sväng till Kd och nöjesfabriken skulle jag dock inte säga nej till, det är en helt annan sak!
Ja det va nog det jag ville få fram med kvällens inlägg! ;)
Jag saknar Färjestads glansdagar, jag saknar den riktigt bra hockeyn och jag saknar hjärtat som fanns i laget. Hjärtat försvann med spelarna som lämnade laget efter förra säsongen och jag skäms nästan för att säga det men det är inte lika kul längre..
"FÖRR" när man va på matcherna då kände man igen varenda spelare och man visste att Micke Johansson hade nr 85 på ryggen och att Jörgen Jönsson hade nr 21 och man visste att Peter Nordström hade nr 19, ja ni förstår säkert poängen.. Idag har jag inte den blekaste aning om nånting som gäller laget känns det som..
Nu är jag ist den personen som frågar pappa eller cissi vem som har det och det numret..
Jag tror inte att det bara är min gnista som har gått o gömt sig, jag tror också att lagets gnista har gjort desamma. Nu vet jag att de vann dagens match men enligt min far va första perioden precis lika dålig som de tråkiga förlustmatcherna de nyligen spelat.
Ge mig min gnista tillbaks och fyll mig med ett leende när jag tänker på hockey för just nu är det becksvart!
Kalla mig gärna medgångssupporter, jag skulle inte bry mig. Så här känns det för tillfället óch jag om nån hoppas på att mitt hjärta ska börja klappa hårdare än det för tillfället gör för det laget som varit en så stor del av hela mitt liv!. Vårt Fbk.
Dansbandskampen en lördagskväll ja det är livet det! :)
Kan inte påstå att jag får ut något av att festa på helgerna längre. Den största anledningen till att man drack förut var ju faktiskt att man som singel inte ville sitta ensam hemma när alla andra singelkompisar va ute på äventyr.
Man ville inte bli påmind om att man va ensam..
Nu finner jag inte en enda anledning till att gå ut i Filipstad och festa. För det första finns det inga roliga uteställen och jag har helt enkelt tröttnat. Det som betyder mest i livet har jag redan på hemmaplan, världens bästa fästman och världens bästa hund! Vännerna kan jag träffa i nyktert tillstånd!
När jag tänker tillbaks på den tiden jag festade varje helg så var det inte alltid man kände för det men man gjorde det ändå för man var rädd att man skulle missa nåt. Men vad kan man möjligen missa i en liten stad som Filipstad? Här får man ändå reda på allt dagen efter för att alla känner alla.
En sväng till Kd och nöjesfabriken skulle jag dock inte säga nej till, det är en helt annan sak!
Ja det va nog det jag ville få fram med kvällens inlägg! ;)
Jag saknar Färjestads glansdagar, jag saknar den riktigt bra hockeyn och jag saknar hjärtat som fanns i laget. Hjärtat försvann med spelarna som lämnade laget efter förra säsongen och jag skäms nästan för att säga det men det är inte lika kul längre..
"FÖRR" när man va på matcherna då kände man igen varenda spelare och man visste att Micke Johansson hade nr 85 på ryggen och att Jörgen Jönsson hade nr 21 och man visste att Peter Nordström hade nr 19, ja ni förstår säkert poängen.. Idag har jag inte den blekaste aning om nånting som gäller laget känns det som..
Nu är jag ist den personen som frågar pappa eller cissi vem som har det och det numret..
Jag tror inte att det bara är min gnista som har gått o gömt sig, jag tror också att lagets gnista har gjort desamma. Nu vet jag att de vann dagens match men enligt min far va första perioden precis lika dålig som de tråkiga förlustmatcherna de nyligen spelat.
Ge mig min gnista tillbaks och fyll mig med ett leende när jag tänker på hockey för just nu är det becksvart!
Kalla mig gärna medgångssupporter, jag skulle inte bry mig. Så här känns det för tillfället óch jag om nån hoppas på att mitt hjärta ska börja klappa hårdare än det för tillfället gör för det laget som varit en så stor del av hela mitt liv!. Vårt Fbk.
Kommentarer
Trackback
