(Livet)
Att blogga verkar vara de man ska göra nu för tiden när man har många tankar i huvudet :) Så det är väl dags att börja!
Alla som känner mig vet att han som jag har sprungit efter i två år är helt borta ur mitt liv. Det känns hur bra som helst och för första gången på länge ler jag varje dag. Jag älskar att le, finns inget bättre när man en gång varit på botten och vet hur det är där. Men att det ska ta så lång tid att förstå och att det alltid är så mycket lättare att leva på hoppet. Men det är väl så vi människor funkar, vi som har haft den turen att iaf någon gång i livet varit kära. För det är faktiskt tur att man kan bli kär. Sen att många av oss blir de i helt fel personer det är ju en annan femma.
Men hur känns det nu när man är kär? Har inte varit kär på länge, bara levt efter gamla vanor så just den där magkänslan har jag glömt. Den beskrivs ju med att det pirrar i magen. Tänk va roligt det skulle vara om det kunde pirra i magen igen :) Alla söker vi efter den rätte och många av oss måste kyssa många grodor innan vi hittar prinsen. Men jag vill inte kyssa fler grodor, vill inte leta alls längre, vill att prinsen ska hitta mig. Kommer han att göra det? Man får helt enkelt hoppas på de bästa :) Men inga fler grodor för min del...
Vänner och familjen är det bästa man kan ha här i livet. Jag har många vänner men det finns två små rara flickor i mitt liv som få min vardag att alltid bli den bästa, Ewelyn och min favoritkusin Emelie. Utan dem skulle livet helt enkelt inte funka. Kusinen och jag har varit som två perfekta pusselbitar sen den dagen vi träffades första gången. Tyvärr fick Emelie vänta i nästan ett helt år på att jag skulle komma till världen:) Men hon klarade av det året galant! Sen satt vi ihop, vi gjorde ingenting utan varandra och om vi någon gång faktiskt var tvungna att göra det så protesterade vi. Vi har vetat hela vårt liv att vi har blodsband som är mycket, mycket tjockare än vatten. Tillsammans har vi gått igenom både bra och dåligt, haft åde glädje och sorg. Vi har klarat oss bra!
Sen har vi då tjejen med stort E :) Min Ewe. Vi har haft så många roliga stunder och dagar tillsammans att vi knappt kommer ihåg de dagarna som har varit dåliga. Resan till Turkiet i maj det här året är det absolut roligaste vi har gjort tillsammans och snart väntar oss återigen en spännande resa för vi åker nämligen tillbaka om exakt 17 dagar. Då blir det paraplydrinkar för nästan hela slanten igen :)
Jag har alltid haft mycket bra kontakt med mina föräldrar. Min far och jag har alltid varit de bästa av bästa vänner och min mor går inte upp mot någon annan mor här i världen :) Ja familjen och vännerna är de bästa och man måste ta vara på sånt.
Skrev om grodor och prinsar förut, prinsen i mitt liv finns faktiskt redan! Min lille älsklingsvovve PUFF :) Han är den som alltid står vid min sida. Han fyllde fem år i februari men det känns faktiskt som att han fortarande är åtta veckor gammal. Det var då jag hämtade honom. Sen den dagen är vi oskiljaktiga, Bill å Bull, Piff å Puff, man kan kalla det mycket. Finns ingenting jag inte skulle göra för honom.
Mormor och morfar, farmor och farfar (farfar gick tyvärr bort när jag bara var åtta år gammal) har alltid ställt upp och alltid älskat mig väldigt väldigt högt, precis som jag har älskat dem. Farfar gick tyvärr bort alldeles för tidigt.. Men han kommer alltid att finnas i mitt hjärta och alla underbara minnen kommer jag att ha med mig hela livet.
Tack alla underbara för att ni finns i mitt liv, ni gör helt enkelt livet så mycket värt att leva!
Caroline
